Mitt livs detox var när jag valde att flytta till Norska fjällen för att för första gången bo själv. Jag hade ingen tv och begränsad wifi. Jag hade min laptop men ingen streamingtjänst och jag valde aktivt att inte titta på något. Hörlurarna fick sin plats i någon låda. Jag tog bort alla appar från mobilen som hade med sociala medier att göra. Jag stängde av notiser och pausade Facebook. Mobilen fick en plats på skrivbordet i vardagsrummet där den låg för det mesta samt över natten när den laddades. Den intog även ljudlöst läge. Först kliade det i hela kroppen. Tänk om någon ville mig något. Skulle jag äta själv utan tv? Det var så mycket svårare än vad jag kunnat tro. Men sedan vände det och blev mitt himmelrike. Det tog mig 12 timmar att köra från mitt hem i Norge till mina föräldrar i Sverige. Och för det mesta körde jag utan radio i tystnad. Det var vad jag behövde.
3 timmar och 15 minuter per dag, det är så länge vi sitter med mobilen i genomsnitt enligt en artikel i The Guardian från augusti 2019. Det blir ca 23 timmar på en vecka. Det är nästan ett dygn av sju. I medel tittar man på mobilen 58 gånger per dag, det blir 406 gånger på en vecka. Enligt en amerikansk studie från Nielsen spenderar vi 4 timmar och 46 minuter framför tv:n per dag. På en vecka blir det strax över 33 timmar. Lägger man ihop tittandet på tv samt mobil blir det nästan 60 timmar i veckan vilket innebär 2,5 dygn på en vecka. På en månad är det 10 dygn. Nästan 1 och en halv vecka av 4. Låt det sjunka in.
Detta är dessutom bara mobil och tv tid. Sedan har vi datorer och plattor. Och hur mycket blir det om man dessutom skulle lägga till när man lyssnar på musik eller podd i hörlurar?
Man behöver ju inte göra det så extremt som jag gjorde när jag flyttade till Norge. Men man borde stanna upp, se över sina vanor och reflektera över det. När vi säger att vi inte har tid… menar vi det? Eller har vi tiden bara det att vi inte ser hur vi förbrukar den? Att vara 100% närvarande är väl det vi alla drömmer om. Att själva vara det. Att de i vår närhet ska vara det. Att bli sedd och se andra.
Sen vi flyttade till den här underbara staden har jag regelbundet gått mina promenader i ett stort grönområde precis intill där vi bor. Ofta möter jag människor med hörlurar i öronen. Jag brukar lyssna på den susande vinden i trädkronorna och allt fågelkvitter. Men det har inte alltid varit så. För några år sedan spenderade jag mycket tid framför tv, dator och mobil. Var jag utomhus hade oftast hörlurar och lyssnade på musik. Men jag blev blind för omvärlden. Jag såg inte människor i ögonen, log och sa hej. Som jag gör nu, när jag möter andra som också lyssnar på vindens sus och fåglarnas kvitter. Jag var ständigt uppkopplad och nåbar, ständigt distraherad och aldrig 100% närvarande.
Nu under julen kan vi väl passa på att umgås med de människor som är viktiga för oss. För de som är långt bort kan man ringa eller köra ett videosamtal. Ett sms och en bild kan också värma. Det digitala har fört med sig mycket gott. Men man kanske kan ta en paus från skärmen och vända blicken till personen bredvid istället. Fråga hur det är. På riktigt. Ta en stund och bara njut av att vara. Öva upp tacksamheten. När jag har ett stilla ögonblick i naturen där jag bara njuter och andas, avslutar jag alltid med ett tack. Då sprider sig alltid ett leende över mitt ansikte och det värmer i hjärtat.
Namaste. Tack. Obrigado. Thank you. Asante. Gracias. Dank je. Merci.
Digital detox – var 100% närvarande
